På årsmötet den 17 juni röstades Eva Persson in som ny ledamot i styrelsen. Eva är ett bekant ansikte sen många år för en hel del redan, men för er som inte har det kommer här en liten presentation av henne.

 

Eva är 53 år ung och arbetar med ekonomi och redovisning på ett advokatkontor här i Landskrona. Hon gör nu sin andra styrelsesejour i föreningen. Trots att hon aldrig själv spelat innebandy har hon varit ”aktiv” i föreningen sen 2004. Detta tack vare att hennes barn Pontus och Linus började spela. Pontus har lagt klubban på hyllan och är numera tränare för vår P15/P16-lag. Yngste sonen Linus spelar i vårt juniorlag. Maken Dick har vi också sett en del av i hallarna. Bl.a. har han under ett antal suttit i sekretariatet när herrarna spelar hemma.

 

- Att hjälpa till kan ge så mycket och behöver inte ta speciellt mycket av sin egen tid, säger Eva när vi frågar henne hur hon ser på sitt uppdrag i föreningen i allmänhet och ideellt arbete i synnerhet. Och så tillägger hon:

 

- Min förhoppnings är att vi på allvar får igång en kioskkommitté i föreningen. Det krävs att fler engagerar sig så jag hoppas på hjälp från andra föräldrar här. Det behövs alltid folk som ställer upp och hjälper till, så om vi får ihop 4-5 personer till denna grupp så tror jag att det blir riktigt bra. Det är ju trots allt föräldrar som till största del bemannar kiosken så att när nu gruppen och föräldrarna får detta ansvar, så kan kioskverksamheten bli ännu bättre. Får man ett förtroendet så tror jag att det borgar för engagemang och delaktighet.

 

 

Fem snabba till Eva

 

Kaffe eller te?

Börjar dagen med kaffe och slutar likaså.

 

Rightare eller leftare?

Ingen aning. Hade jag spelat hade jag säkert skapat något mitt emellan.

 

Cement eller Lill-Olas?

Föredrar sandstränder utomlands.

 

En rökare i krysset eller en öppnande passning till din kompis på bortre stolpen?

Jag hade gett bort den.

 

Svart eller vitt?

Det finns alltid fördelar och nackdelar med allting. Jag är en realist så jag hamnar

väl i den så kallade gråzonen. Men grått kan vara snyggt ibland. När det gäller klubbens färger så föredrar jag svart. Dels för det är roligare med hemmamatcher och det är så himla lätt att skrika fel med ”Kom igen svarta” när det spelas i vitt.

 

 

Välkommen Eva!